Ni som följer OS-bloggen vet ju att jag har varit bortrest i några dagar. Men igår kväll kom jag äntligen tillbaka till staden jag kallar mitt hem, lagom till herrarnas final i 200 meter. Och det vill man ju inte missa. Ett kortdistanslopp hör definitivt till de sporter där teve-mediet är att föredra framför radion eller Svenskans liverapportering i textform. Därför rusade jag, så snart tåget hade rullat in på Göteborg C, mot spårvagn nummer 6 med siktet inställt på att hinna hem innan dess att skottet från startpistolen skulle eka över världen, från Genèvesjön till Finlands Station.
Men väl på vagnen blev jag rädd att jag faktiskt inte skulla hinna hem. Så jag kastade mig av vagnen vid nästa station (vilken råkade vara Järntorget). Jag övervägde att knacka på hos min kusin som bor i området, men då det hade varit allt för uppenbart att jag avläggde ett av mina sällsynta besök enbart för att glo på hans plasma-teve så drog jag mig för det.
Eftersom kvarteren kring Järntorget hör till norra Europas mest krogtäta så utgick jag från att det inte skulle bli något större problem att få se loppet, under viktiga mästerskap brukar ju de flesta krogar plocka fram en projektorduk. Sålunda styrde jag kosan uppåt Göteborgs ölbälte Andra Långgatan och tryckte pannan mot vartenda krogfönster. Och visst visades det sport på så gott som varenda krog, men det enda som visades var fotboll, fotboll och fotboll. Närmare bestämt finalen mellan USA och Japan. Det var säkert en toppenmatch på alla sätt, men det var ju som inte det jag ville se. Inte ens Glenns Sportbar, vilken som namnet antyder profilerar sig som en sportbar, visade något annat än denna match. Dussinet teve-skärmar till trots. Deras prioriteringar hyser jag för övrigt vissa betänkligheter kring, till exempel visar de alltid Wipeout. Bara en sån sak. Men det är en annan historia.
Så när jag till slut nådde gatans ände bestämde jag mig för att chansa på Sejdeln. De monterar ibland upp projektordukar, till exempelvis var jag där tidigare under sommaren och såg Spanien köra över Italien. Tyvärr såg jag inga dukar igår, men de har ju en hederlig gammal 28″ tjockteve hängandes i taket som brukar stå på utan att någon bryr sig särskilt mycket.
Så jag gick snällt fram till baren och frågade Ali om det fanns någon möjlighet att zappa till SVT. Och jodå sa han, det gick för sig.
Sejdeln kan man alltid lita på. Ali plockade fram fjärrkontrollen och tappade upp en stor stark åt mig, jag slog mig fylld av förväntningar ned i baren. Och ingen kan väl ha blivit besviken på det vi fick uppleva igår?
Ljudet fick jag dock klara mig utan, så jag kunde inte se dem jamaicaner ta ännu en grabbnäve medaljer ackomponjerat av publikens jubel och kommentatorernas skrikande.
Men istället fick jag njuta av loppet till tonerna av Joy Divisions ”The Eternal”. Vilket bara gjorde det än mer magiskt.
